När ord inte räcker till.
Igår var ingen bra dag, den var dålig, hemsk och den gjorde ont.
Jag satte mig på golvet på hotellrummet och grät som en liten flicka, nåt som inte hör till vanligheten då man heter Hilda stoneheart.
Men igår brast det bara, jag saknar Jonas, jag saknar djuren, jag saknar min säng, jag saknar den svenska maten. Jag saknar att köra bil, jag saknar språket och möjligheten att kunna säga kukhuvud och få en käftsmäll, här händer ingenting, har provat flera gånger! Jag saknar hyllan med lösviktsgodis. Jag ville hem helt enkelt.
Jag ringer Jonas när jag är mitt i utbrottet och de slutar med att jag gråter ännu mer då han säger att vi ses på torsdag, han kommer hit på torsdag!
Han är väldigt ofta för bra för att vara sann den där Jonas Åström.
Men han verkar ha glömt att ja precis fyllt 28, då hans tanke var att överraska mig och inte berätta något för mig förrän han var här. Pumpen är ju inte direkt purfärsk!
Jävlar vad ja längtar! ❤
